Antingen så har man varit med om det eller så kommer man att vara med om det, vi kommer aldrig att kunna undvika det för vi alla kommer att få uppleva det förr eller senare.
Man kommer att bli sårad någon gång för det ingår i det hela, men när vet man när man är redo för allt? Kan rädslan  över att bli sårad sätta stopp för allting så man håller tillbaka allting och börjar tveka isället? Just den där tvekan kan förstöra så otroligt mycket för en själv, men varför tillåter man sig själv att ens börja tveka när allt annat känns så bra med just han? varför bestämmer sig hjärnan för att röra om i alla känslor i sista stund och skapa kaos istället? Men det kanske är det som man måste komma förbi först för att komma till det där fina ordet som är kär. Att våga satsa fullt ut och låtsas att tvekan inte ens existerar eller rädslan över att bli sårad är nog en bana man borde börja gå efter oftare för i slutändan så vinner man tillbaka så mycket mer och det bästa av allt, du förlorar inte han.